Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönare. Befaller ers majestät att jag skall föra hit
henne?»
»Är du tokig, Morten?. Här i kyrkan?»
Och Sofie Amalie och hennes sällskap gingo ut
från kyrkan och hem, där de fingo berätta för doktorn
allt vad de sett.
Nästa dag var det sorgegudstjänst över hela landet.
I slottskyrkan predikade Själlands biskop, Johan Vandal,
på latin, och efter honom kunglig konfessionarius på
danska. Alla från livläkarens hus voro i kyrkan och
madam Hals grät så hejdlöst under den latinska
predikan att hon inga tårar hade kvar för den danska.
Vid middagstiden fördes den kungliga kistan genom
staden till Roskilde.
Alla klockor ringde och det var ljus tändt i alla
fönster där sorgetåget drog förbi. Borgargardet paraderade
i svarta kläder och florbehängda fanor och alla
huvuden blottades där likvagnen drog fram, dragen av åtta
svarta hästar.
»Titta, titta! Det är kungen!» utropade madam Moth.
Och efter vagnen kommo konung Christian den
femte och hans broder i en kaross. Han råkade se ut
just där familjen stod och Holger Parsberg, som
ledsagat fruntimren, såg med smärta hur hans utkorades
ögon strålade. Han lutade sig ned och frågade tätt i
hennes öra:
»Tycker I att kung Christian är en vacker man,
jungfru Moth?»
»Ja visst», sade hon med en förvånad min.
»Tycker inte I det?»
Hon skulle nog ha funnit honom vacker, hur han
än såg ut, tänkte Holger Parsberg, men måste i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
