Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän hade dött. Hur hans gård i Salling stod och
väntade på en husfru. Allt var redo att ta emot henne
och hon borde hellre komma i dag än i morgon.
Sofie Amalie teg och hörde på och plockade sönder
blomman. |
»Vad får jag till svar, jungfru Sofie?» sade han.
Han darrade på rösten och hon kände, hur hans
blickar brände, fast hon inte såg upp. Hon var stolt
över hans kärlek, men kunde inte göra sig reda för
denna känsla, ty hon var fullt medveten om att hon
älskade honom icke.
Hon visste, att hon tusen gånger hellre ville draga
som fru till Eskjær än äkta en så borgerlig man som
hennes syster hållit till godo med. Hon kom ihåg, att
Beate en gång varit förälskad i den unge adelsman,
som satt här vid hennes sida och kände att hon på
inga villkor unnade honom åt Beate.
Så frågade han igen, och hon måste svara.
»Jag vet inte, herr Holger», sade hon slutligen.
Och då hon nu mötte hans sorgsna blick, tog hon
hans hand och tillade:
»Jag är så ung, herr Holger. Låt mig vänta ett år
eller två. Kom tillhaka då och fråga mig — om ni
inte under tiden vändt er håg åt en annan.»
»Om jag väntar, så mister iag er», svarade han och
sköt hennes hand ifrån sig. Han talade till henne nu
som han gjort då hon var liten. »I är vackrare än det
är godt för en kvinna att vara, och männen ha sina
blickar fästa på er. Er dåraktiga moder har förgiftat ert
sinne med prat om livet i de stores salar, där
otuktighet och trolöshet döljer sig under pärlor och ädla stenar
och dansar vid flöjtens och gigans musik. Jag såg det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
