Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edra ögon den dagen, då jag berättade er om kung
Ludvigs hov. Ni ville inte höra om annat än om den vackra
skökan La Valliere — av hjärtat ville I byta med henne.
Neka om I vågar!»
Han grep henne i armen och såg strängt på henne.
- »Så hårdt I talar till mig», sade hon. >»Släpp min
arm, herr Holger. I gör mig förtret.»
Han släppte henne med en tung suck.
»Ert blod är förgiftat», sade han. »I står inte att
rädda mer. Jag vet att det är bäst att fara härifrån med
ert nej och låta er segla i egen båt.»
Hon log och leendet gjorde honom utom sig.
»Kungen har sina ögon på er», sade han.
»Majestätet i egen person, han som upphöjer och degraderar
och gör med undersåtarna vad han vill. I kan bli hans
väninna, om I vill, hans mätress. En sådan som La
Valligre. Jag vet det. Morten Skinkel sitter hemma i
er moders rum och friar på sin herres vägnar.»
» Kungen!» sade hon med stora ögon.
Han insåg hur dumt han burit sig åt och började
tala som en förtvivlad.
»Bry er inte om vad jag sade! Sofie, följ mig till
Eskjær — — följ mig i denna stund — — fly från
skammen, som väntar. Jag skall bära er på mina
händer, vi skola resa till London och Paris... och
världens glans och härlighet skall I få se, om I bara vill
bli min.»
Hon hörde inte vad han sade, satt endast och
stirrade på honom. Han läste i hennes blick att hon inte
tänkte på annat än att det kommit bud från kungen.
Och då insåg han, att han förlorat, och blev genast
ödmjuk och lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
