Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack, vad jag tråkar ut dig, min väninna!» sade han.
»Jag älskar dig för att du inte förstår dig på statsaker
och ändå talar jag inte om annat. Tala om för mig
om du har en önskan, som din kunglige älskare skall
bli lycklig att få uppfylla.»
»Vad har jag att önska», sade hon. »Ers majestät
ger mig ju allt, redan innan jag drömt om det.»
Men han envisades, och slutligen bad hon om tillåtelse
att en dag få se de vilda djuren i parken vid
Fredriksborg.
»Det skall du få!» sade han gladt. »Morten Skinkel
skall ledsaga dig dit ut.»
Så berättade han om konung Ludvigs menageri, som
var mycket större än hans. Han lovade att hon också
skulle få se de dresserade björnarna i Rosenborgs
trädgård. Han undrade, om hon hade tråkigt, och lovade
att skicka komedianter och rariteter, som kommo till
hovet, ner till henne på Boldhusgatan.
»I går var det en vacker judinna, som sjöng för oss»,
berättade han. »Hon har säkert inte rest från staden
ännu. Skinkel skall få taga reda på henne. Och så
var det en jutländsk bondpojke med sju färger i håret. Du
kan inte tro, så lustig han var att se på, mitt hjärtas
älskade. Men han har nog dragit bort, så du får nöja
dig med judinnan.»
Som de sutto där och pratade, blev det ett
förskräckligt buller i rummet.
Det var Garcon, som ryckt i håret på Tullefas. Den
lilla apan satt på nacken på hunden och krafsade på
den och ryckte den i öronen. Tullefas tjöt och försökte
skaka den av sig, och hans majestät skrattade, så att han
höll på att falla av stolen. Han tussade djuren på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
