Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förtjänar jag att I överger mig och lämnar mig ensam
med min ånger?»
Kung Christian blev helt bestört över hennes
förtvivlan.
»Res dig, min väninna», sade han, och lyfte henne
från golvet. Så förde han henne till en stol, satte sig
själv på pallen nedanför och överhöljde hennes händer
med kyssar.
»Tro inte att jag är en dålig furste, som lönar mina
tjänare med otack. Morten Skinkel har intrigerat till
den grad, att han inte längre kan få vara kvar vid
hovet. Han har spunnit ränker, inte bara mot
Schumacher, som är den klokaste och duktigaste i mitt råd,
och som jag i dag har adlat med namnet Griffenfeld,
utan också mot Gyldenlöve, som är mig trofast och
hängiven som ingen annan.»
»Förlåt mig, ers majestät», sade hon, under det att
hennes tårar alltjämt runno.
»Jag har ingenting att förlåta», sade kungen. »Jag
vill bara berätta dig hur det är. Jag har givit Skinkel
en pension på två tusen riksdaler, så länge han eller
hans hustru lever. Om jag också inte längre har
användning för. honom i rådet, så glömmer jag inte, att
han från min ungdom har varit mig en trogen tjänare
och förkortat mången stund med sitt skämt.»
Sofie Amalie grät alltjämt, och kungen plågades av
det. Han fruktade kvinnotårar, visste inte hur han skulle
reda sig med dem. Då han en stund förgäves sökt få
henne glad, gick han ut till madam Moth och frågade,
om jungfrun var sjuk, eftersom hon grät så ihållande,
och utan någon påtaglig orsak.
»Ers majestät skall inte ta det för annat än vad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
