Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjde hans majestät pokalen, förde den till sina läppar
och log. Pagen rodnade under sminket.
Taffeln fortskred. Barnen spelade komedi, och
sedan kom en liten fransk flicka och sjöng mycket
vackert och rörande. Man förevisade också en jätte från
Schwaben, som konungen gav tio dukater. Men
Christof såg det hela som genom en dimma. Den ovana
dräkten och den strama hållningen hade utmattat den
lille pagen, så att han höll på att dåna.
Överstekammarjunkaren, som hela tiden hållit ett
öga på honom, fick se det, och sprang fram för att få
honom förd bort. Det var flera, som lade märke till
det och såg dit, där han stod.
»Guds död», sade Ahlefeldt, som var ståthållare i
Köpenhamn, till Griffenfeld, som satt bredvid honom.
»Den där pagen är så lik jungfru Moth som om han
vore hennes bror.»
Griffenfeld såg flyktigt åt det hållet.
»Åh ja, kanske, ers excellens», svarade han
likgiltigt, och började tala om andra saker.
När Christof burits bort, gick
överstekammarjunkaren bort till konungen och talade sakta med honom.
Festen gick sin gilla gång, men de kungliga drogo sig
tillbaka till sina gemak tidigare än annars.
På kvällen kom konungen till Boldhusgatan. Sofie
Amalie låg blek och trött på soffan.
»Så sträng är tjänsten vid hovet, min väninna»,
sade konungen och kysste henne. »Jag tänker, att du
har fått nog av den härligheten och nu helst stannar
här i dina vackra rum.»
»Ack ja, ers majestät», svarade hon. »Pagen
Christof anhåller underdånigst om avsked ur tjänsten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
