Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvunnit så hastigt och som det gick många tydningar
om vid hovet.
De kommo fram till det hörn av trädgården, där
björnarna voro, och stodo länge och hade roligt åt dem.
De stora ludna djuren bodde i järnburar, men
gingo fritt omkring under sin vaktares uppsikt. Deras
bakben voro hopkedjade, så att de blott kunde ta korta
steg, vilket gjorde dem ändå lustigare. Vaktarna voro
italienare, som sutto i en klunga och läto höstsolen
skina på sig. Ingen hälsade på Sofie Amalie, som de
icke kände igen. Men madam Moth sade några ord
till dem, som de ej förstodo, och tog på sig en så
förnäm min, att de reste sig och läto djuren göra ett
par konster.
Just som föreställningen pågick som bäst, hördes
röster och buller längre bort Två lakejer i granna
dräkter kommo springande, en hund började skälla, och
borta bland träden syntes en hel del folk.
»Ur vägen där!» skreko lakejerna. » Deras
majestäter komma.»
Sofie Amalie gick undan, och madam Moth följde
henne motvilligt.
»Det är skamligt, att du skall behöva fly!» sade hon.
» Det gör jag inte, mor», sade Sofie Amalie. »Jag
vill gärna se hans majestät och hovet. Vi ställa oss
här vid grinden, så lägger ingen människa märke till
oss»
»Så dum du är, som kryper undan så där»,
envisades madam Moth. »Om jag vore som du, ginge jag
djärvt fram och gjorde min reverens för kungen och
tvang honom att presentera mig för drottningen.»
Sofie Amalie skakade lugnt på huvudet, och Abel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
