- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Sofie Amalie Moth /
139

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så stark och glad som hon kände sig, så säker som
hon var på kungens kärlek och på barnet. Hon var
rik nog att avstå något åt den beklagansvärda
drottningen på tronen. Om inte kungen kom i dag eller i
morgon eller nästa dag, så visste hon ändå så mycket,
att hon kunde vara lugn och glad och utan den
minsta oro eller tvivel.

Portklappen dånade.

Hon trodde, att det var Knuth, som kom med en
hälsning från kungen. Men Abel stod sekunden därpå
i rummet med sin korrekta bugning och förkunnade,
att herr Holger Parsberg var därute och bad att få bli
insläppt. Han hade varit där flera gånger på senare
tid, men madam Moth hade befallt, att jungfrun icke
skulle sägas till. Nu svor herr Parsberg på att han
inte ämnade gå sin väg, förrän han av jungfru Moths
egen mun finge höra ett liknande besked. Madam Moth
stod inte att finna för ögonblicket, så att det var
ingenting annat att göra än att säga till jungfrun.

»Låt herr Parsberg komma in», sade Sofie Amalie.

Hon visste inte själv varför, men just i kväll ville
hon gärna tala med sin barndoms trofaste vän och
försmådde friare. Hon såg hans ärliga ansikte framför sig,
hörde den dyra ed han svor, att han alltid skulle vara
hennes vän, hur det än gick. Det skulle passa bra att
tala med honom just nu, då allt tal om kärlek måste
vara uteslutet mellan dem och att det aldrig skulle falla
en så ridderlig själ som han in att förolämpa henne
med sitt frieri.

Och därför räckte hon honom sin hand, då han
steg in, bjöd honom plats och såg lugnt och
uppmärksamt in i hans allvarsamma ansikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/3/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free