Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jungfru Sofie», sade han. »Säg mig först om min
uärvaro här kan skaffa er något obehag?»
Hon skakade på huvudet.
Därpå reste hon sig och gick fram till fönstret och
drog ifrån gardinen, så att vem som helst kunde se in.
»Alla få gärna veta, att I är min gäst, Holger
Parsberg», sade hon sedan. »Tror I, att jag är en slavinna,
som givit sin herre anledning till misstro?»
Holger Parsberg svarade icke genast. Då hon rest
sig upp, hade han sett, vad han icke vetat. Sorg och
harm och hans oföränderliga kärlek stredo hårdt inom
honom. Helst ville han resa sig och gå, men satt dock
kvar och såg framför sig.
Hon frågade honom om hans resa. Han berättade
trögt och förvirrat, hon hörde inte på. Hon ville fråga
om hans gård i Salling, men kom att tänka på att det
kunde såra honom.
På detta sätt sutto de var för sig i sina tankar.
Madam Moth stack försiktigt in huvudet, men Sofie Amalie
vinkade bort henne, så att Holger Parsberg knappt fick
tid att resa sig och buga sig för sin gamle väns änka.
Och sedan blev han stående och såg helt obeslutsamt
på henne.
»Holger Parsberg», sade hon. »Vill I svara mig på
en fråga?»
Han nickade och såg på henne med sina sorgsna
ögon. Hennes voro glada, och det fanns inte en tanke
för honom i dem.
»Säg mig, I känner ju hans excellens Gyldenlöve?»
»Ja, för all del», svarade den unge adelsmannen.
»Jag har träffat honom i Spanien och i Paris och flera
gånger här i Köpenhamn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
