- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Sofie Amalie Moth /
158

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall du ge honom rätt och tiga. Då är du hans goda
väninna, som aldrig säger emot honom, och du får veta
mer än någon annan och kan begagna det till din
fördel, om du bär dig förståndigt åt.»

Sofie Amalie tänkte inte på att »bära sig förståndigt
åt». Hon hade alltid haft svårt att säga nej och kunde
inte fördra att se någon olycklig. I ett ögonblick hade
hon en gång sagt åt kungen, att det värsta med en
konungs makt tycktes henne vara det, att han måste
begagna den till att göra människor förtvivlade. Och
kung Christian hade nickat och kysst hennes hand. Han
tänkte som hon härvidlag; han var en godmodig
människa, som helst ville förlåta sina fiender eller straffa
dem så lindrigt som möjligt. Blott när själva den
kungliga makten angreps, var han obeveklig. Den var
förlänad honom av Gud, och det var hans plikt att lämna
den efter sig hel och oantastad åt sin son.

»Ack, min väninna», sade han. »Du vet inte, hur
du talar ur mitt hjärta. Jag skulle inte önska högre än
att få kriga mot svensken i spetsen av min här, rida
parforcejakter i mina skogar och kyssa din röda mun.
Allt det andra finge de gärna sköta åt mig, om jag
bara kunde lita på att de övade rättfärdighet och inte
läte besticka sig med gunst och gåvor.»

Nu gick hon här i sina rum och undrade vad det
kunde vara de anklagade storkanslern för.

Hon hade hört folk prata om så mycket, om hans
högmod och orättmätiga gynnande av sina släktingar
och mest om hur lätt han lät muta sig, en synd
kungen avskydde mest av alla. Hon tänkte på att det dock
var lyckligt, att hans unga, sköna hustru var död och
slapp uppleva hans fall. Hon tänkte på de nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free