- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Sofie Amalie Moth /
215

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

över det sinnesuppror drottningens besök framkallade.
Hon kom till mig som till den som har makten och
jag har ingen. Hon tror, att jag leder kungen och ger
honom dåliga råd och överallt i riket tro de detsamma.
Häromdagen kastade man en nidskrift in genom
fönstret. Ack, Mathias, det var förfärliga saker som stod där
och alltsammans osanning. Det stod att det var jag
som störtat Griffenfeld och att jag höll honom
fängslad på Munkholm. Det stod att jag underminerade
landets finanser genom mitt slöseri, förföljde och kränkte
drottningen och fick hans majestät att skänka stora
summor åt ovärdiga, som jag gynnade.»

Mathias Moth nickade allvarligt.

»Annorlunda är det icke att komma upp på
höjderna», sade han. Samma dag kung Christian dör, är
din saga slut och min med. Kronprinsen hatar mig
och kommer inte att tåla mig i sin tjänst en dag.»

»Stackars min broder», sade hon!

»Ä, hur så?» sade han. »Jag har min Christine och
så mycket att jag kan leva bekymmerfritt till döddagar.
Jag skall inte sörja den dag jag ostört kan hänge mig
åt min danska ordbok. Ofta när jag sitter och
skriver på den på mina få lediga stunder, tycker jag att den
är ett större verk än allt annat jag har uträttat och att
den ensamt skall föra mitt namn till eftervärlden.»

Kort efter sedan Mathias Moth gått, kom kungen.

Han observerade icke att grevinnan såg nedslagen
ut och hade röda ögon. Tungt sjönk han ner i en
stol och suckade.

»Min väninna», sade han. »Jag märker hur det
lider mot slutet. Det är hårdt för mig, som snart är en
bruten man, att se ditt ansikte blomstra i oföränderlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free