Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men bort på Boldhusgatan satt grevinnan av Samsö
och var tung till sinnes.
De flesta av hennes släktingar voro döda och nu när
hennes kunglige herre låg på sitt yttersta och hon inte
mer såg till honom, kände hon sig så ensam och utan
vänner, att hon stundom blev rädd i sina egna rum.
Redan för flera år sedan hade både Else och Ide
Christine dött. Elses död tog hon sig mest nära. Hon
mindes de lyckliga dagar, när hon hade bott i
hennes hus, och ångrade att hon inte hade hjälpt henne
mera. Hon lät resa ett vackert gravmonument över
henne.
Även Holger Parsberg hade dött på sin
fädernevård i Salling. När Sofie Amalie fick veta det, skrev
hon till Beate, att hon skulle komma till Köpenhamn
och bo hos henne. Men Beate ville inte. Under sitt
korta äktenskap hade hon kämpat dag efter dag för att
inbilla sig själv, att hon så småningom vann sin mans
kärlek. Men det var blott förgäves. Han gick tyst
omkring på sin gård till sin död, var en tid landtdomare,
arbetade på en berättelse om sina resor, sade aldrig ett
hårdt ord till henne, men aldrig heller ett godt. I
varenda min hos honom såg hon, att Sofie Amalie var i
hans tankar nu liksom förr. Stundom grät hon över
det, stundom rasade. hon och grälade. Det tjänade lika
litet till alltsammans.
»Han älskade dig till sin sista stund», skrev hon till
grevinnan. »Allt vad jag gjorde var förgäves. Jag
hatar dig och vill aldrig se dig mera.»
Några år efteråt dog hon. Och, Sören Glud hade
dött i Ribe och överjägmästare Hahn var död, hatad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
