Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu har konungens dödsarbete börjat», sade han
och sprang sin väg igen.
Sofie Amalie satt vid fönstret med handen under
kinden och såg ut.
Det var i augusti månad och vackert och varmt
väder. Det var många människor på gatan och alla
gingo de mot slottet. Ryktet om att konungen låg på
sitt yttersta hade redan spridt sig över staden.
Hon såg mot proviantgårdens port. Nu började
den röra på sig, men det kom inte henne vid. En
löjtnant och några gardessoldater kommo ut. Hon
undrade vad de skulle göra, men glömde det igen. Det
kom inte henne vid längre. Om några timmar...
kanske redan i detta ögonblick var det slut. Då kunde
hon resa till Samsö eller till sina gods i Holstein eller
till »Jomfruens Egede». Hon hade sett sin kunglige
älskares ansikte för sista gången och fått det sista
gunstbeviset från hans hand. Nu skulle hon och alla hennes
vänner drivas bort. Nya män och nya kvinnor skulle
omgiva den nye konungen, som icke var henne huld.
Hon försökte tänka med bitterhet på den tid, som
skulle komma, men hon kunde inte. Hon tänkte alls
inte så. Hon kände den ensamhet, vartill hon nu skulle
dömas, på ett helt annat och hemskare sätt.
Hon tänkte på sin synd. Och dessa tankar togo
makt över henne så, att hon skickade Abel till
hovpredikanten och bad, att han skulle komma och skänka
henne tröst.
Professor Masius kom inte. Han avfärdade hastigt
Abel. Han förstod att det var på tid att vända
ansiktet mot den uppgående solen och hade ingen tid över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
