Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dansar han själv?» frågade Anna Sofie och gjorde
stora ögon.
»Om han dansar!» svarade han. »Se till att ni
lärer de rätta pas, så att ni kan dem, när ni kommer
till hovet.»
»Ack, om vi någonsin komme dit», sade Ulrikke
Eleonora. »Nu är jag snart sexton år och mor säger,
att jag aldrig får komma dit, ty där är ingenting annat
än synd och fördärv.»
»Mor är trött och sjuk», sade storkansleren. »En
dag ger hon nog med sig och då få ni resa till
Köpenhamn.»
De klappade händerna av förtjusning och han kysste
dem på nytt och såg med stor glädje på dem.
»Det är skönt att leva om sitt liv igen i sina barn»,
sade han. »En dålig karl skulle jag vara, om jag
nekade er den glädje, jag själv har haft.»
Så reste han sig och sköt dem ifrån sig och så
sprungo de till Kirstine Sofie, som var nästan lika
rolig och kunde berätta nästan lika många saker.
Modern sökte då och då att locka dem till sig, men
uppgav det igen, Hon tänkte, att detta varade inte
så länge och sedan fick hon tillbaka sin gamla makt.
Men hon såg hatfullt på sin make, som skrattade och
gladdes med barnen.
»Är det Danmarks rikes storkansler?» sade hon
avsides till greve Holstein.
»Så är det», svarade han och bugade sig artigt för
henne. |
Hon kunde inte se på hans ansikte, om han stod
på hennes eller på hennes makes sida. Hon gick in
på sitt rum och stannade där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
