Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anne Margrethe. Endast vi få gå här till skam och
åtlöje och vi äro dock storkanslerens döttrar lika
mycket som de andra.»
Fru Sofie gav henne en kraftig örfil.
»Du skall lära dig kristlig ödmjukhet», sade hon.
»Ditt blod är redan fördärvat och om du kunde, skulle
du också besmitta Anna Sofie. Men till det lättfärdiga
hovet kommer du inte, så länge jag lever. När din
far kommer, skall jag tala med honom om att skaffa
dig en man, som kan hålla dig i tukt.»
»Jag gifter mig med vem som helst, bara jag kan
komma ifrån Klausholm», sade Ulrikke Eleonore och
knyckte på nacken trots slaget, som brände på hennes
kind. »Och när jag väl blir gift, så skola jag och min
gemål till hovet och bo i huset vid Köbmagergade och
dansa med kungen själv och Anna Sofie skall bo
hos mig.»
Storkanslerinnan stirrade mållös på henne. så gav
hon henne en på det andra örat och befallde henne
att genast gå och lägga sig, fast det var tidigt på
förmiddagen. Anna Sofie grät och blev därför befalld
att gå med.
Men fru Sofie måste den dagen resa till
Friisenvold och hon hade knappast hunnit lämna gården,
förrän de båda flickorna voro uppe igen, fingo på sig
kläderna i en hast och sprungo till Jytte Vibe på
hennes rum.
»Du får inte skvallra på oss för mor, Jytte», sade
Ulrikke Eleonore.
»Barn, barn, jag förråder sannerligen ingen», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
