Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han stannade där i åtta dagar, och trolovningen
firades med en stor fest. Traktens alla herrskaper voro
inbjudna, och dessutom många från Slesvig och Fyen.
Salen på Klausholm strålade i ljus och prakt, och det
goda vinet flöt över bräddarna.
Men storkansleren var inte längre den man han varit
förr. Alla kunde se, att hans hand darrade, när hån
höjde bägaren, och han tömde den inte så ofta som i
forna dar. Hans skämt lät också ganska ansträngt, och
han bröt tidigt upp och gick till vila.
»Storkansleren har inte långt kvar», sade Mogens.
»Innan året är slut, ligger han på bår.»
» Tror du?» sade Per. »Då gäller det att hålla sig
väl med fru Sofie.»
Men den som klarast såg, hur det var fatt med
husets herre, var fru Sofie.
Hon såg med skadeglädje, hur svag han var, och
sade det utan barmhärtighet till honom på kvällen när
de blevo ensamma.
»Är du beredd att dö, Konrad?» sade hon, »om inte,
så skynda dig att göra upp med din Gud och ditt
samvete.»
Storkansleren log och såg lugnt på henne.
»Förgäves söker du skrämma mig, Sofie Amalie»,
sade han. »Jag vet blott alltför väl, att det lider mot
slutet. Men din mörka blick på tingen kommer mig
ej vid. Jag har levat så, att jag nog kan dö ntan
fruktan och bävan. Förra året lät jag hugga en vacker
kista av marmor åt mig, make till den min första hustru
vilar i i Slesvigs domkyrka. Dit skall ni föra mig och
bisätta mig vid hennes sida.»
»Du har alltid älskat henne mer än mig», sade fru Sofie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
