Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nåja, svarade storkansleren, »hon var den första
och mera mild än du. Men hon dog ju. Kanhända
hade hon sett lika surmulet på allting som du, om Gud
bevarat hennes liv, och jag har i alla fall ordnat det
så, att du får din plats på min andra sida.»
Fru Sofie låg en stund tyst i sängen bredvid honom,
och han trodde, att hon insomnat. Själv sov han inte
mycket för plågorna. Plötsligt vände hon sig mot
honom och sade:
»Har du sörjt för kistan, vari du skall vila, så har
jag sörjt för inskriften, som skall huggas på den. Vill
du höra, hur den lyder?»
»Spara den till någon annan», sade storkansleren
lugnt. »När jag lät förfärdiga kistan, författade jag också
inskriften.»
»Jag hoppas, att det är en botfärdig mans ödmjuka
bön till Herren», sade hon.
Storkansleren drog nattmössan ned Över pannan och
log.
»Den lyder så här», sade han. »Jag har levat så
bland eder, att jag inte behöver blygas för mitt liv.»
Fru Sofie sade inte mera, men låg länge vaken
bredvid sin man. Hon tänkte på hur styvsint han blivit
på sista tiden. Denna gång hade han inte med ett ord
bedt henne om förlåtelse, som han eljest alltid brukade.
Hon förstod inte, att han visste, att döden närmade sig.
Då tyckte han inte, att det var mera att bedja henne
om, som han skulle lämna, utan vände sina tankar åt
annat håll.
Samma kväll satt Ulrikke Eieonore påklädd på
sängkanten i det nya rum, hon håde fått, när hon blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
