Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek, jag bad om, och jag har dragit försorg om våra
barn. Mer var det inte.»
Han satte käppen med silverkryckan hårdt i golvet
och stödde hakan mot den.
Många gånger har jag velat tala om detta för dig»,
sade han. »Men jag vågade inte. Det vore orätt, om
du inte skulle veta, hur världen och människorna äro.
De äro inte annorlunda nu än när jag var ung. När
du kommer till hovet, där storkanslerens dotter
rätteligen hör hemma, så skall du få se dem blanda sig om
varandra och älska och skiljas. Jag säger inte, att det
inte kan vara svårt för en kvinna, om hennes mans
kärlek vänder sig ifrån henne. Men händer det dig
en gång, så skall du vara för stolt för att förfölja
barnen, som ingenting ha gjort... då skall du försöka
vända din mans kärlek till dig igen; och lyckas det
inte, så skall du inte låta hopen se, att du blivit kränkt.
Lovar du mig det, Anna Sofie ?»
»Ja>, sade hon.
»Och en sak till måste du lova mig», sade
storkansleren. »Visa aldrig din man en sur min, när han
kommer till dig. Det är ingenting, som dödar kärleken
så som när man får en predikan, när man ber om en
kyss. Det är så de göra, de ädla fruarna.»
»Var konung Christians drottning också sådan?»
frågade Anna Sofie.
»Nej, det var hon visserligen inte», svarade han.
»Hon var en högsinnad kvinna, som jag skulle önska,
att du kunde likna. Hon hyste aldrig agg till jungfru
Moth. Hon sökte aldrig kränka henne eller hennes
barn. Alltid visade hon hans majestät ett vänligt
ansikte och vårdade honom trofast, när han drogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
