Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han åt sannerligen ihjäl sig. Och din morfar drack
döden på sig.»
»Är konung Fredrik likadan?» frågade Anna Sofie.
»Nej, nej», svarade storkansleren. »Hans majestät
är en mycket måttlig herre. Jag kan inte minnas, att
jag någonsin sett honom berusad. Nej, konung Fredrik
har sin skötesynd på annat håll.»
» Vad är konung Fredriks skötesynd?» sade Anna Sofie.
Storkansleren knep ihop ögonen och skrattade för
sig själv.
»Nå ja», sade han, » det är ingenting att säga om
det. Hans majestäts fel är det mänskligaste av alla. Ty
sant att säga har han svårt för att se en vacker kvinna
utan att komma i affekt. När han som kronprins var
i Italien, träffade han en underbart vacker flicka, som
han älskade så högt, att han aldrig kunnat glömma
henne. Men hon var papist och ville inte skänka
honom sin kärlek utan att han avsvor sin Guds lutherska
tro. Det förstår du, att hans majestät inte kunde. För
det första därför att han alltid varit en mycket from
herre och för det andra därför att han med sin tro
också hade förlorat sina kronor.»
»Då har konung Fredrik heller inte älskat henne»,
sade Anna Sofie.
»Joo då», svarade han. »Han bär ännu i dag på
sitt bara bröst ett krucifix, som hon gav honom. En
konung får ju heller inte fara fram så, att han sätter
land och rike på spel för en flickas skull. Och sedan
var det ju...»
Han slutade och sneglade på Anna Sofie.
»Nå ja», fortsatte han, »du är ju fullvuxen och det
tjänar ingenting till att dölja för dig hur det verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
