Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och för sjuk. Men jag gör det för din skull. Du
skall se så mycket av livet, som Jag kan visa dig, innan
jag dör.»
Hon bad honom låta bli. Om hon bara finge sitta
hos honom och vandra med honom i parken och höra
honom berätta, så skulle hon vara glad. Han log, och
trodde henne, och så var det tyst igen en tid på
Klausholm, tills han plötsligt på nytt blev orolig och kallade
gäster till huset.
»Du tål inte vid det, Konrad», sade fru Sofie. Om
du fortfar att rasa på det viset, så förkortar du blott
dina dagar.»
»Vad gör det mig en dag mer eller mindre», sade
han. »Anna Sofie skall roa sig. Om jag inte visste,
att du kommer att stänga ute sol och glädje från
gården, när jag gått bort, så kunde Jag väl förhålla mig
lugn.»
»Jag tycker väl så mycket om vår dotter som du»,
sade storkanslerinnan.
Men när han en dag gick i parken med Anna Sofie,
sade han till henne:
»Lova mig, att du bryter dig ut härifrån, när jag
dött. Låt inte mura in dig här hos din mor. Drag
ut i världen och få dig en man, som kan ta dig i famn
och kyssa din röda mun. Res till Holstein och
Kirstine Sofie. Hon är klok. Om bara Holstein följer
hennes råd, så kommer han långt fram i världen. Skriv
till Kristian Ditlev, när han kommer hem, att han skall
ta dig härifrån. Gör vad du vill ... men gå inte här
och bli mörk till sinnes.»
»Jag har ju Jytte», sade hon.
»Jytte», sade storkansleren. »Det är synd och skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
