Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där en ung kvinnas tankar sannerligen aldrig borde
vara. Aldrig mera skulle han korsa hennes planer.
Men det var som om rummet ännu var fyllt av
honom och hans väsen. Hon tyckte, att hon förnam
doften av hans kläder. Hon såg honom höja de vackra
glasen och dricka det vin, som dödat honom. Länge
skulle det dröja, innan minnet om honom kunde
sköljas bort ur dessa salar och hon bli ensam med Anna
Sofie, så att hon finge kämpa med denna världens
världslighet om hennes unga själ.
Kirstine Sofie kom in till henne, satte sig framför
henne ock såg henne fast i ögonen.
Styvmodern och styvdottern hade kalla ögon båda
två En stund stirrade de på varandra, som om de
ville mäta varandra i styrka.
»Om du vill som jag, mor, så reser Anna Sofie med
Ulrik Adolf och mig till Flensburg, så snart
begravningen är över», sade grevinnan Holstein.
»Ja, men jag vill inte som du», svarade
storkanslerinnan. »Anna Sofie stannar här».
»Så var icke vår käre fars önskan», sade grevinnan.
»Han har bestämt, att lilla syster skall få resa dit hon
vill. Och nu vill hon följa med oss.»
Det var tydligt, att storkansleren hade tillställt vart
och ett av sina barn en avskrift av testamentet. Och
hans änka knep ihop munnen, när hon fick klart för
sig det.
»Er far har sagt sin vilja», sade hon slutligen. »Nu
säger jag min.»
»Vill du göra far emot, när han ber dig så
innerligt?» frågade grevinnan.
»När han inte vill det rätta, vill jag göra honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
