Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig såg någon ett leende på hans ansikte. Han satt
i timtal med gårdens fru i hennes brevkammare, och
alla befallningar gingo genom honom, så att det var
lätt att se, att han hade hennes förtroende. Ingen på
gården tålde honom.
»Det svarta spöket», sade Per. »Det känns som om
jag fick ondt i magen, när han går förbi mig.»
»Gud vet, om han är så svart ändå», sade Mogens.
»Det förefaller mig, som han gjorde sig svartare än
han är. Och samma väg måste vi gå nu, om vi skola
trivas på Klausholm.»
Och så lade han ansiktet i så dystra veck, att Per
inte kunde låta bli att skratta.
Det kunde heller inte Anneken, som var en helt
ung flicka från Kolding och som nyligen kommit till
Klausholm. Storkanslerinnan hade antagit henne till
fröken Anna Sofies personliga uppassning efter de vackra
rekommendationer för dygd och gudsfruktan, hon fått
av tre präster.
»Sju präster kunde gärna obesett ha gått i god för
henne», sade Mogens. »När skulle det där unga blodet
fått tid att begå någon odygd?»
Och Per nöp henne i benet, och hon slog honom
på fingrarna och såg på honom med harmsna ögon, men
kunde icke dölja leendet, som lekte på hennes läppar.
Anna Sofie tyckte genast från början om henne.
Första aftonen hon hjälpte fröken med avklädningen
började de prata, och Anneken berättade om Jörgen
Kusk, med vilken hon hade åkt till Klausholm från
fartyget i Randers. Hon hade inte kunnat låta bli att
skratta åt den gamle token, när han så varmt talade om
sin kärlek till fästmön. Och nu när hon berättade det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
