Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut i parken, där Anneken gick fram och tillbaka, som
om hon väntade, att hennes unga fröken snart skulle
komma tillbaka.
»Tycker du om Anneken?» frågade storkanslerinnan
slutligen.
»Ja», svarade Anna Sofie. »Hon är munter och
snäll och jag tycker mer om henne för var dag som går.»
»Jag tror, att jag misstagit mig på henne», sade
storkanslerinnan. »Per har talat om, att hon skalkas med
de unga tjänarna. Om jag kommer under fund med,
att det är sant, så skall hon genast ur huset.».
» Gör inte det, mor», sade Anna Sofie.
Storkanslerinnan svarade inte.
»Har du kallat mig hit för att tala med mig om
Anneken?» frågade Anna Sofie.
»Nej», svarade modern och såg henne för första ee
gången i ögonen.
Anna Sofie tänkte, att de ögonen voro lika hårda
som vanligt, och nu var den milda klangen i rösten
också försvunnen. Hon ryckte ovillkorligen tillbaka
stolen litet. Modern såg det och log vemodigt och
bittert.
»Du är rädd för mig, Anna Sofie», sade hon.
»Hur skulle jag kunna vara annat, mor. När gav
du mig senast ett vänligt ord eller en mild blick?»
»Det är inte sådana tider, att man ger milda
blickar», svarade storkanslerinnan. »Men eljest ligger
det helt och hållet i din hand att bestämma, hur vi
två skola ha det. Nu har den onde ande, som skilde
oss åt, vikit från huset. Jag tänker därför, att vi två,
som äro mor och dotter, kunna komma till rätta med
varandra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
