Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dag. I hennes huvud välvde sig planerna att få
pater Constans till Klausholm under någon förklädnad.
Men mest av allt kände hon i denna stund
ringaktning för den fasa, som stod att läsa i Anna Sofies
ansikte.
»Vi få tala vidare om detta en arinan dag», sade
hon slutligen. »Nu kan du gå. Men glöm inte, att
ett oförsiktigt ord är nog för att kasta oss båda i
olycka.»
Anna Sofie sprang ut.
Hon sprang ner i parken, förbi Anneken, som
stirrade förundrad på hennes upphetsade ansikte. Hon
sprang längs ån till slutet av parken, kröp under de
gröna buskarna och stirrade på vattnet, som rann och
rann.
Medan hon satt där och tänkte, vek så småningom
hennes rädsla för det farliga och upproriska i moderns
plan. Hon tänkte på sig själv, på sin ungdom och allt
det, som hon väntade sig av livet. Hon började skratta
högt vid tanken på, att hon frivilligt skulle låta spärra
in sig i ett kloster och vandra med svarta kläder och
med fromt nedslagna ögon till sina döddagar.
Hon lutade sig ned över vattnet och såg på sin
bild. Hon log mot sitt vackra ansikte och hoppade
upp och sprang munter och glad tillbaka till slottet.
I förbifarten tog hon Anneken om livet och
snurrade rundt med henne, så att hon nästan tappade
andan. Sjungande och dansande sprang hon genom
rummen in till sin kammare.
Storkanslerinnan satt inne hos sig och hörde henne
och pressade ihop läpparna och nickade. Det skulle bli
en hård kamp, men Hon var inte den, som gav sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
