Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är vacker, och hade jag icke mer än ett ord kvar att
säga i livet, så skulle jag upprepa detsamma.
Hon visste inte vad hon skulle svara, utan satt och
såg ned och trädde fingrarna i varandra.»
»Kom», sade konung Fredrik, »här är varmt och
musiken väsnas, så att man inte kan höra sina egna ord.
Alla dessa ögon stirra också på dig, så att du är helt
röd om kind.»
Han fattade på nytt hennes hand och förde henne
med sig ned från förhöjningen och in i ett mycket
litet gemak, som låg intill riddarsalen. Alla bugade sig
och nego som förut där de tågade fram, men nu
darrade inte knäna under henne längre. Hon blev själv
förvånad över den fasthet, varmed hon satte ned foten
på bonade golvet, över den frejdighet, varmed hon
mötte allas blickar, över det lugn, varmed hon svarade
på de likgiltigaste anmärkningar, konungen riktade till
henne.
Det lilla gemaket, de kommo in i, var tomt och
ingen vågade följa efter dem. Hans majestät tvang henne
att sätta sig i den enda stol, som fanns där. Plötsligt
grep han med båda händerna om hennes huvud och
tog av henne masken.
»Vad gör ers majestät?» sade hon förskräckt.
Konungen såg länge på henne och hans ansikte var
allvarligt. Så räckte han henne tillbaka masken, som
hon hastigt satte på sig.
»Det var någon, som sade mig, att du liknade en
som jag en gång hade mycket kär», sade han. »Det
är sant. Men du är vackrare än hon och hon är död.
Anna Sofie, vill du ställa om så, att jag ofta får se
ditt vackra ansikte?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
