- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
135

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det är endast hoppet att få se dig igen, som håller
honom kvar. Alla vid hovet fråga också efter dig; du
har i sanning vunnit allas hjärtan under de få dagar,
du var bland oss. Det skulle vara synd och skam om
du inte finge fullfölja din framgång. Jag ser för mig
din karriär mer strålande än en adelsfröken någonsin
drömt om, och jag talar med Ulrik Adolf om, att vi
måste skaffa en förevändning för att snarast möjligt få dig
hit. Lyckliga lilla syster, det är underligt att tänka, att
du, som kanske inom kort blir den mäktigaste och mest
avundade damen i riket, sitter på ditt rum på
Klausholm med handen under kinden och blickar ut i
världen och icke kan få dagarna att gå av ledsnad. Om
du vill skriva till mig, så lämna tryggt brevet till
Simonsen, han är i min sold. Så borde du också en dag
skicka hans majestät en skrivelse, han frågade mig i går,
om du inte ville låta höra av dig någon mer gång.
Ulrik Adolf ber mig hälsa. Han är ense med mig om
allt och tror som jag, att det snart vill vända sig till
det bästa.»

Anna Sofie läste och läste breven om och om
igen.

Hon skrev tillbaka till grevinnan, att hon aldrig
skulle glömma de härliga dagarna på Koldinghus, men
hon vågade sannerligen inte skriva till hans majestät.
Så skulle hon be konungen inte skriva mera till henne,
ty om deras mor en gång finge se det, så skulle hon
säkert spärra in henne i portkällaren. Hon fick heller
inte tro, att hon hade tråkigt. Hon red i skogen,
sömmade lin och sjöng och pratade med Jytte och
Anneken, och hon lade i Guds hand om hon någonsin mer
skulle få se hans majestät. Men hjärtansglad skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free