Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gör han nog», sade Kirstine Sofie. »Men här
är ingen tid till prat... Mor kommer, nu och stänger in
dig. På fredag kommer hans majestät. Jag har
inbillat mor, att han kommer först om tre veckor, för att
hon inte skulle skicka bort dig. Säg ingenting till henne
om det... nu springer jag... och kom i håg att vi
inte talat vid varandra»
Anna Sofie stod och stirrade av förvåning.
När storkanslerinnan andfådd kom upp för trappan,
satt grevinnan Holstein och åt med god aptit.
»Tack, kära mor, för maten», sade hon. »Om du
nu vill låta spänna för, så skall jag befria dig från min
förhatliga närvaro.»
Fredag middag rullade hans majestäts kaross
förspänd med sex hästar över Klausholms slottsbro.
På ett ögonblick var gården full med förridare och
lakejer, som sprungo och ropade, hästarna stampade i
stenläggningen, seltyget klirrade, stallmästare von
Vieregg red omkring på sin skummande häst och utdelade
befallningar, överhovmästare Walther öppnade dörren
till karmen och hjälpte bugande ut konung Fredrik.
Anna Sofie stod på trappan och såg på
alltsammans.
Hon var klädd i en enkel jaktdräkt och konung
Fredrik stod ett ögonblick och såg på den vackra
uppenbarelsen. Så sprang han raskt uppför trappan, tog
hennes hand och kysste den.
»Mitt hjärtas dam», sade han, »I är sannerligen inte
mindre skön i dag än när I fångade mitt hjärta på
balen på Koldinghus. Så länge sedan vi träffades... hur
mår I?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
