- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
171

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

över henne och kysste hennes panna. Sedan gick hon,
låste dörren och gav Simonsen nyckeln.

Två timmar senare var allt tyst på Klausholm.

Ingen hörde, att porten gled upp på sina gångjärn.
Mogens hade smort den väl, så att den inte gnisslade
som annars. Ingen såg, att Anna Sofie smög sig
genom den långa gången. Hon var insvept i en mörk
kappa och hade dragit huvan över huvudet. Ett
ögonblick stannade hon utanför Jyttes dörr. Det kändes
svårt för henne att smyga sig ut ur huset utan att få
säga farväl till sin gamla väninna, men hon ville inte
utsätta henne för moderns hämnd, om det bleve känt,
att hon varit medveten om flykten.

Anneken kom smygande och räckte henne en väska,
som hon skulle ha med sig. Hon kysste henne på
handen och bad henne viskande inte glömma, att hon
hade lovat taga henne till sig, när hon på morgonen
skulle bli bortkörd.

Anna Sofie gick nedför trappan och ut genom en
bakdörr, som Simonsen öppnade för henne med en
bugning. Hon hörde ett ljud nere från porten, släppte
i förskräckelsen väskan och gömde sig i skuggan. Men
det var bara Mogens, som hade flyttat på sig därnere.
Vakten sov dödfull i sitt vaktskjul i muren.

Hon svepte in sig i kappan, gömde den lilla väskan
och gick raskt över gården, och ut genom porten. Hon
blev förskräckt, när hon hörde sina egna steg mot bron,
omen när hon väl kommit över på-andra sidan, stod
framför henne en lång karl, vilken liksom hon var dold
i kappa och huva.

»Följ mig, nådig fröken», viskade han.

Hon kände igen stallmästare Viereggs röst och gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free