Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
177
Men Lüders förstod, att det låg mera bakom
konungens ord än han ville stå för, och en dag sade han
det till Anna Sofie.
Vad: är det för prat, Lüders», sade hon. »Gud
bevare mig från att önska drottningens död. Det onda
jag gör henne, skär mig ofta i hjärtat.»
»Jag ville bara säga det», sade Liäders. »Om
storkanslerinnan på Klausholm finge veta det, så bleve hon
väl mildare stämd.»
’
Det var fru Sofies vrede, som vållade hertiginnan
den största sorgen.
Allt eftersom tiden led och hon kände sig mera
säker på sin lycka, flögo hennes tankar till hennes
ensamma mor på Klausholm, som icke låtit förmå sig
att träffa henne eller mottaga något brev efter den natt,
då hon flydde. Det var inte bättre med Kristian Ditlev,
som, när han kom hem från sin resa till tsaren, i ett
skarpt brev sade henne sin mening om hennes
uppträdande och inte sedan ville träffa henne. När
konungen märkte, att hans älskade led av det, försökte
han tala sin ungdomsvän till rätta, men kunde inte
mildra hans vrede. Hans majestät vann heller inte
något resultat genom de uppmaningar han riktade till
storkanslerinnan både genom egenhändiga brev och genom
andra.
»Varför bryr du dig om det?» sade Kirstine Sofie,
som ofta gästade sin lilla syster.
Ulrik Adolf kom också, när det hade gått en tid.
Ulrikke Eleonore, som nu hade firat sitt bröllop, gästade
henne ofta med sin gemål. Anne Margrethe var död,
men hennes man greve Schack försummade inte att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
