Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mina ben neka mig sin tjänst», sade hon. »Jag
kan inte göra ers majestät min skyldiga reverens.»
»Tänk inte på det», sade konungen. »Vi ha inte
kommit som eder suverän. Vi ha helt enkelt kommit
som människa för att säga eder tack för den stora
kärlek er dotter burit till oss under alla dessa år. Om vi
också vunno henne mot eder vilja, så vilja vi nu säga,
att den dygd och fromhet, vari I uppfostrat henne, har
långt mer än hennes skönhet fängslat vårt hjärta under
de tunga prövningar, Gud sändt oss.
»Då har Gud vändt allt till det bästa», sade
storkanslerinnan.
Hon klappade med sin gamla darrande hand
oavbrutet Anna Sofies huvud, som låg. i hennes knä, och
hon hörde knappast längre vad konungen sade.
Men en stund senare dukades en präktig taffel i
riddarsalen. Storkanslerinnan lät bära sig dit in i sin
stol och presiderade vid bordsändan som det anstod en
så förnäm dam.
I fjorton dagar stannade konungen och Anna Sofie på
Klausholm.
Storkanslerinnan talade inte mycket med sin dotter,
men frågade efter henne, så snart hon inte var i
rummet, och var glad blott när hon satt med hennes hand
i sin. Hon bad henne berätta om det lilla barnet som
nyss dött, tröstade henne och gav henne goda råd, om
Gud åter skulle välsigna henne med livsfrukt.
»Nu vill jag gärna dö», sade hon, när det led mot
slutet av deras besök. »Gud vare lovad, att du kom.
Det har jag att tacka den trofasta Jytte för, som med
sin stora kärlek smälte isen kring mitt hjärta.»
»Ack, mor, du skall leva i många år ännu», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
