Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett sådant behov av glädje. Och så tyckte jag, att det
inte tillkom mig att döma honom.»
»Det var likadani i min barndom», sade Anna Sofie.
»När far kom, så kommo ljuset och glädjen, när han
reste bort, så blev det mörkt på Klausholm. Jag kunde
aldrig vredgas på honom, trots allt vad mor sade.»
»Men din mor var inte ond ända in i det sista»,
sade prinsessan. »Det var min. Jag kunde inte
vredgas på henne, som älskade far så högt och led så. Men
det var många gånger hemskt att höra, när hon rasade
och glömde bort att Kristian och jag voro närvarande.»
»Glömde hon det?» sade Anna Sofie sorgset. »Jag
tror snarare, att hon ville uppfostra er till hat och
hämnd. Men det får vara som det vill. Hon led orätt,
och jag vållade det, och nu är hon död, medan jag
sitter på hennes tron.»
Tiden gick och drottningen kände på nytt, att hon
skulle få ett barn.
När hon först märkte det, blev hon blek som
ett lik och höll på att falla i vanmakt och vågade
inte på länge säga det till hans majestät. Då hon
slutligen omtalade det för honom, drog han henne häftigt
och under stor rörelse intill sig och kysste henne.
»Låt oss knäböja och bedja till Gud», sade han.
Prinsessan Charlotte omfamnade henne
glädjestrålande.
»Denna gång skall du få se, att det går bra», sade
hon. »Ack, det blir härligt att få en liten bror.»
»Ser du vad jag sade», skrev Jytte. »Gud hjälper
dig för att du sätter din förtröstan till honom. Men
denna gång skall jag vårda ditt barn. När tiden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
