Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En del sprang för att få se eldsvådan och en del
rusade skräckslagna därifrån för att vara i sina egna
hem, om elden skulle nå dit.
»Det brinner på Nörregade», ropade en.
»Pilestræde står i ljusan låga», skrek en annan.
Och de, som bodde där, vände om och rusade i
väg och sprang på de andra. Det haglade skällsord
och slag. Människor, som kommo med lyktor och
brandstegar, blevo nedtrampade. Tumultet var så stort
att Anna Sofie bleknade och grep konungens arm för
att inte falla av hästen.
»Om ers majestät behagar, så vända vi hästarna och
rida genom Köbrnagergade till Vallen», sade
stallmästaren.
Konungen vände sin och drottningens hästar. De
redo i skarpt trav upp på vallen, och sågo därifrån
ned i eldhavet.
»Ack, Gud», sade kungen.
Hans blick sökte Anna Sofies, och han läste i
hennes Ögon samma fasa, han själv kände,
Det var riktigt, som karlen hade ropat, att det brann
på Nörregade. Om elden där uppstått av sig själv eller
om någon av de stora gnistor, stormen slungade ut
Över alla gatorna, orsakat den, kunde ingen säga. Det
brann i ett stort hus, och de sade, att det var ett
bryggeri.
» Var är polismästaren?» frågade konungen.
Polismästaren herr Hans Himmerich hämtades. Han
var mörkröd i ansiktet, ögonen trängde ut ur sina
hålor och han var så hes av att skrika kommandoord,
som ingen hörde, att han inte kunde säga någonting,
utan bara bugade och bugade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
