Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först efter fem års förlopp lyckades det Bluhme att
stämma honom mildare, så att han skrev till
änkedrottningen på hennes födelsedag, och ibland sände henne
en hälsning.
Anna Sofie tackade i ödmjuka brev, men konungens
nåd gjorde henne inte gladare. Alltjämt mera instängt
blev hennes liv. Det fanns dagar, då hon inte ens
visade sig vid taffeln, och ingen såg henne då annat än
kammarjungfrun Öllegård Rostrup, som hon höll mera
av än någon av de andra tjänarna.
»Leds du inte här?» frågade henne Ulrikke
Eleonore en dag.
»Ack, nej», svarade Anna Sofie. »På Klausholm
tillbragte jag mina skuldfria barndomsår, och här vill
jag dö i ånger och bot. Vill du höra vad herr Niels
Schive skall säga i det liktal, han med Guds hjälp snart
skall hålla över mig?»
»Har prästen redan skrivit ditt liktal?» utbrast
Ulrikke Eleonore förfärad.
»Ja, det har han», sade Anna Sofie ljust. »Jag har
ålagt honom att inte sticka under stol med något, utan
öppet erkänna, vilken arm synderska jag varit, innan
jag fann Jesum Christum.»
Ulrikke Eleonore skakade på huvudet, medan Anna
Sofie tog fram ur klänningslivet ett papper.
»Hör här», sade hon. »Så här skriver den fromme
prästen om Klausholm och mig:
I dessa vatten började satan lägga ut sina
frestelsers krokar och sökte betaga henne ärans oförvissneliga
krans. Här fann hon huru satans glödande pilar kunna
uttorka, förtära och förvandla själens vätska till
sommarens torka och torrhet. Och man må icke förundra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
