Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, månne jag gjorde det?» sade hon.
Hon rätade på sig, men sjönk ihop igen med
armbågarna mot knäna. och huvudet lutat mot handen. Han
sneglade på henne och kastade ibland :en blick på
fönstret för att se, om gardinen slöt till. Så gick han fram
och strök henne över håret.
»Låt bli mig», sade hon och flyttade sig.
Han fortfor att stryka henne över håret och
småpratade, som om han skulle ha lugnat ett barn. Hon lät
honom fortsätta utan att göra motstånd, men när han
så lade armen om hennes liv och försökte kyssa henne,
stötte hon honom ifrån sig och sprang upp.
»Låt bli mig, säger jag», skrek hon.
Hon ställde sig med ryggen mot mangeln och såg
på honom; han satte sig nu på hennes stol.
» Vill ni gifta er med mig, herr Köppen?» sade hon.
» Vad är nu det för prat, Juliane? Du vet ju att jag
är gift», sade han.
»Där borta på landet, där jag är ifrån, var det en
som ville gifta sig med mig», sade hon.
»Jo, det skulle just ha passat för dig att få en
sådan bondlurk, du som är en så fin. flicka», sade
mäklaren och log hånfullt.
»Ja, han finns heller inte längre», sade hon. »Men
det är en annan karl, som vill gifta sig med mig. Han
vill ta mig sådan jag är och Luise med på köpet.»
Mäklar Köppen såg upp och hans ögon blevo vassa.
»Vem är det?»
»Det gör detsamma», svarade hon. »Han har för
resten inte sagt det till mig ännu, men jag kan se, hur
det står till med honom.»
»Vem är det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
