Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax därpå kom ett fetlagt fruntimmer, som även
satte sig på första bänken och nu fick det inte rum
fler. Den sistkomna hälsade icke. Hon såg högdragen
och missbelåten ut. Bakom henne satte sig en ung
man, vilkens utseende Juliane icke kunde fördraga och
som hela tiden näsvist fixerade henne, efter vad hon
tyckte. Och så kom det fler och fler, i varje
ögonblick en ny, så många att man tyckte, att de icke skulle
få rum i logen. Det var också något krångel där
bakom och hon hörde flera gånger Jensen, som mäklade
fred.
»Det är ett vackert barn, ni har», sade den vänlige
herrn bakom henne.
»Ett litet förtjusande barn», sade hans hustru och
nickade mildt åt Luise. »Barn är en stor välsignelse.»
»Åja, för all del», sade Juliane suckande.
»Gud har nekat min hustru och mig barn», sade
herrn. »Vill du ha en tvåskilling, du lilla?»
Han tog fram sin börs och skillingen hade knappt
sluppit ut ur den, förr än Luise grep den.
»Men skall du inte säga tack då», sade Juliane.
Det gjorde emellertid Luise icke, hon endast
stoppade ned slanten innanför halslinningen.
»Den går tvärs igenom», skrattade herrn.
Hans hustru skrattade också, den unge mannen
fnittrade till och det feta fruntimret såg mycket förnärmad ut.
Pratet i teatersalongen steg till verkligt sorl. Frun,
som satt bredvid Juliane, nickade åt bekanta
rundtomkring och visade sin man på dem. Musikanterna i
orkestern började stämma sina instrument.
»Så började musiken och det blev mera tyst. Och
så slutade också musiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
