Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni skulle skämmas, herr major», sade Juliane, som
var nära att brista i gråt.
»Varför skulle jag skämmas, kära Juliane?» sade
majoren. »Juliane Karoline Rasmussen, nog nöp jag
dig i kinden i forna dagar... men varför hade du också
så runda kinder? Jag bad dig om en kyss också ...
det gjorde jag, Juliane; men du ville inte... och jag
ville heller inte, Juliane... för salig majorskans skull...
det är inte jag, som är far till detta barn, Juliane...
det är min bror mäklaren... salig majorskan fick
aldrig barn... min bror mäklaren har barn, Juliane...
han har många barn... han har detta barn, som står
här...»
»Nu skall ni låta mig gå, herr major», sade hon.
»Jag hade inte trott er om att vilja blamera mig så i
en främmande herres närvaro.»
»Här är inte fråga om någon blamage, jungfru
Juliane», sade herr Smith och skrattade.
» Nej, visst inte», sade majoren, och rätade på sig.
»Blamagen är min brors. Du kan tro, Juliane, han fick
också både ord och avsked av frun, när det blev
bekant.
Juliane återfick plötsligt sin säkerhet.
Den milda stämning teaterföreställningen hade. satt
henne i var borta. Hon tänkte icke längre på att gråta.
Hon knöt handen och stötte till majoren så mycket hon
orkade för bröstet, så att han förlorade balansen och
satte sig skrikande i gatan.
»Ditt fulla svin», sade hon.
»Smith... hjälp mig upp... Smith», ropade majoren.
Juliane drog flickan med sig och gick raskt tillbaka
tll teatern utan att se sig om. Hon hörde dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
