Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vem vet när lyckan vänder sig, jungfru
Rasmussen», sade han.
Hon satte fram spillkummen och sockret jämte litet
fint vetebröd, som hon hade köpt med anledning av
dagens festlighet. Kontrollören satt på sin vanliga plats,
och såg på henne.
Han tyckte att hon var ovanligt vacker i kväll, och
att helgdagsklänningen klädde henne. Men hon suckade
upprepade gånger och torkade ofta ögonen. Han
undrade, vad det var med henne.
Plötsligt reste han på sig och stannade framför henne
med handen på hjärtat.
»Vad är det nu, Jensen?» sade hon.
»Jungfru Rasmussen», sade han och tog ett steg
tillbaka mot dörren, »jag har burit mig åt som en
usling mot er. Jag ber om förlåtelse för att jag inte
tänkt på det. Nu skall jag genast gå upp på mitt rum
och inte utsätta ert rykte längre för förtal genom min
närvaro så sent på natten»
Juliane skakade på huvudet.
»Vad är det för prat, Jensen», sade hon otåligt.
»Mitt rykte är inte mycket att göra åt nu mera. Sätt er
ni bara och var förnuftig. Ni kan se, att jag inte ens
har dragit gardinen för fönstret. Låt vem som vill
se på oss.»
Han satte sig igen. Hon kokade kaffet och
serverade det.
»Det kan gå upp och ned i livet», sade han därpå.
»Tänk på madam Spindler i kväll... hon som spelade
den fina frun, ni vet.»
» Vad är det med henne?»
»Jo, det skall ni få höra, jungfru Rasmussen...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
