Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur så, Jensen?» invände hon. »Det de säga om
mig är då i alla fall sant.»
»Nej, det är det visst inte!» sade han ivrigt. »Det
är sant och inte sant. Det är nog riktigt att ni i er
ungdoms vår råkat ut för en dålig person, men. det är
därför ingalunda sant att ni själv är ett dåligt
fruntimmer, som förtalet vill göra er till.»
»Ja, om bara alla tänkte så fint som ni, Jensen»,
sade Juliane.
»Det är konstens förtjänst», svarade han. »Lägg
märke till mina ord, jungfru Rasmussen, det är
konstens förtjänst.»
Han bolmade häftigt på pipan och fick ett
högtidligt uttryck.
» Konstens ädla dyrkare stå högt över andra», sade
han efter en paus. »Det har jag hört herr Frydendahl
säga. Och nu måste ni lova, att när lilla Luise
kommer till teatern, skall hon först och främst lyssna till
vad herr Frydendahl säger — Ja förstås med undantag
av balettdirektören.»
Jungfru Rasmussen lovade.
Hon började bli sömnig, sträckte ut benen och satte
sig bekvämt. Det var en makalöst fin och stillsam karl,
Jensen, så bildad och galant Tänk, om han kunde laga,
att Luise kom till teatern.
Jensen pratade vidare. |
» Herr Frydendahl säger, att den sanna
konstnärssjälen alltid är i högsta affekt, och att den ofta nästan
utan förberedelse måste gå över i en annan hög affekt.
Så till exempel skall han ena kvällen föreställa en ädel
greve, och nästa kväll en fasansfull skurk, Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
