Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luise hade munnen full med mat, men hon började
ögonblickligen:
Frihet. Tvång. Barnet: Ack, se dock, käre fader,
en fågel, en fågel! Fadern: Var är fågeln? B.: Här
har jag den; jag fick den av köksan. Jag gläder mig
över den. F.: Vad vill du göra därmed? B.: Jag vill
leka med den. F:: Jag anser, att du hellre borde ge
den dess frihet. B.: Men hur skall det gå till — jag
har ingen frihet — ack, där flög min fågel ut ur min
hand! Fort, Sofie! Stäng fönstret, på det att den icke
må flyga ut — ack, nu är den borta. F.: Se här, här
sitter den högt uppe på taket, är munter och lustig och
gläder sig över att återigen vara i frihet.
Hon rabblade hela stycket i ett, utan att snubbla
en enda gång. Jensen gav henne åter en stor strut
bröstsocker. Hon åt upp innehållet genast och slickade
sedan papperet.
»Så du bär dig åt, Luise», sade Juliane och tog
det ifrån henne. »Tänk i stället på den vackra biten, du
härom dagen läste upp om måttlighet.»
Luise började genast:
»Tjugutredje kapitlet: Om måttlighet...»
»Nej, stopp nu, lilla Luise», sade Jensen. »Ni skall
inte heller begära för mycket av barnet, jungfru
Rasmussen. Bröstsocker. är ju inte mat, vet jag. Vad är
det för resten, som står i läroboken, nå Luise,
erfarenheten visar...» =
»Erfarenheten visar att människorna icke äro så goda,
som de borde vara. Alla hava de fel, och hos alla
yttrar sig alltid någon dålig böjelse, ehuru i olika grader.» >
»Hon är säker», sade kontrollören.
Nästan varje middag följde han henne till skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
