Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välmeriterad major i det borgerliga artilleriet att behöva
bekänna», sade han, »men det tjänar ingenting till att
förneka det. Juliane... som du här ser mig äger jag
inte en styver. Om du vände ut och in på alla mina
fickor, så skulle du inte hitta en skilling. Så sant jag
lever gav jag ut min sista tvåskilling för bröstsockret,
som det söta barnet äter. Ack, Juliane... de oskyldiga
små veta om ingenting... se hur trygg hon står och
suger... Guds ängel vakar över henne.»
»Ja, det kan nog vara mycket bra, herr major», sade
Juliane. »Men nu får ni låta mig gå. Jag skall som
sagt försöka sälj. mangeln och jag :måste ju vara
hemma, innan det blir natt.»
Majoren fattade åter Luises hand och stegade i väg
med stora steg.
» Skamligt... skamligt», sade han. »Ofta har min
gode bror försträckt mig en femdalerssedel, när jag
varit i betryck, och här går jag och har inte en skilling,
varmed jag kan hjälpa hans efterlämnade mätress.»
Plötsligt stannade han och hans ansikte strålade.
» Men, Juliane... Juliane... ett mål mat kan jag
då ge dig och ditt barn. Kom med, Juliane . .. jag bor
blott ett par hus härifrån... det finns mat i skåpet...
kom med... kom med.
Han gav sig i väg och Luise sprang bredvid.
Juliane följde efter, slö och trött på alltsammans.
Hon visste inte ens vad gatan, som de gingo på,
hette. Hon hade ondt i bröstet av svält och köld och
under det de marscherade vidare och han oavbrutet
fortfor att tala om mat, kände hon sig alldeles
vimmelkantig.
De kommo in genom en port och uppför en trappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>