Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredvid mig. Jag skall aldrig besudla hennes minne genom
att tala kärleksord till en annan kvinna... aldrig...
Han stannade och torkade sig i ögonen.
»Ja, men häll i då, Juliane», fortsatte han, »det måste
finnas mer kvar i kannan. Jag glömmer ju i min sorg
rent av att tänka på mina gäster. . Ack, om Smith vore
hemma... och den lilla ungen... kärleksbarnet .. . det
dyrbara minnet av min bror, som nu är salig hos Gud...»
Han bredde ut armarna mot Luise, som satt och
sov på sin stol. Huvudet hade fallit ned mot axeln,
munnen stod på vid gap och hon snarkade ljudligt.
»Hon är lycklig», sade majoren med dämpad röst.
»Låt oss inte tala så högt, så att vi inte väcka den
oskyldiga ur hennes slummer.»
»Hon vaknar minsann inte, om ni också sköt med
kanoner», sade Juliane.
Majoren bar bort henne till den gamla farfarsstolen,
som stod vid fönstret. Så satte han sig igen vid
bordet. Ljusen lyste vänligt och mildt och elden flammade
i spisen.
»Nu skall jag sjunga en visa för dig, Juliane», sade
han och slog handen i bordet.
Han sprang bort till vågen och hämtade sin gitarr
och började stämma strängarna. Han var vida bekant
för sin vackra röst. Hon satt och log och väntade på,
vad som skulle komma.
Så knäppte han på strängarna och sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
