Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte varit förälskad i gamle Köppen ... naturligtvis. Det
hade gått så som det måste gå, när en fin och rik
herre slår klorna i en fattig ung kvinna, som till på
köpet är i hans tjänst.
Men hon hade trott, att kontrollören hade hederliga
avsikter, och när han nu lät henne sitta där i sina
svårigheter ...
En gång i sitt liv hade hon älskat; men det var
nu förbi... tack vare henne själv. Det tjänade
ingenting till att tänka på det och hon hade ju också varit
glad åt, att kontrollören ville ha henne.
Men nu, när också han tänkte lura henne så...
Hon sneglade på den rike mannen och fann honom
icke längre så motbjudande som den där kvällen på
Kongens Nytorv. Hon tyckte, att han såg riktigt
godmodig ut i sitt röda, tjocka ansikte, och om han var
för tjock, så var Jensen i stället en riktig speta.
»Se på jungfru Juliane, hur hon ordnar till
alltsammans, major», sade Smith. »Jag har alltid sagt... vad
är ett hem utan fruntimmer, ingen trevnad, ingen glädje.»
»Då skall ni gifta er, herr Smith», sade Juliane:
Steffen Smith knep ihop ögonen och skakade på
huvudet.
»Aldrig, jungfru Juliane», sade han. »Det ligger
inte för mig att vara bunden. Fråga majoren. Han
känner mig. Ne-ej... men om det vore en så
vacker kvinna... en sådan som ni, jungfru Juliane... Som
ville göra det trevligt för en gammal ungkarl... ni
förstår nog... med renlighet och vänlighet och allt det
där ...»
»Ja, jag har ju mitt barn», sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
