Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han halade upp en stor nyckelknippa ur bakfickan
och stultade ut ur rummet. Majoren gick till skåpet
och tog fram glasen. Juliane tog kaffekopparna och
bar ut dem i köket.
»Lägg en duk på bordet, Juliane», sade Köppen.
»Det tycker Smith om... den ligger därborta i
byråklaffen. Det är en dundrande karl, den där Smith...
och han ligger som en rem efter vackra flickor. — Vad
säger du, Juliane?»
»Jag säger ingenting, herr major», svarade Juliane.
»Jag känner ju icke er vän.» ’
»Du skall nog lära känna honom, när champagnen
väl kommer på bordet», sade majoren. »Det finns icke
hans make, när han får något att dricka. Han är lika
god som själva skådespelar Knudsen, skall jag säga dig,
med undantag av sången förstås. Han äger icke sångens
gåva, men där har han mig, och han och jag äro ett
kom ihåg det, Juliane.»
:Jag tror det vore bäst, om vi gingo hem», sade
hon.
»Vad nu då, vill du gå hem... nu när
champagnen kommer. Det menar du inte, Juliane, du
skämtar bara»
Det gjorde hon inte, det kände hon nog medan
hon bredde ut duken och ställde fram glasen. Det var
så nyss hon hade svultit och lidit, att hon icke kunde
tänka klart. Hon hade fått en del av sin ungdoms
spänstighet tillbaka och var rädd för att förlora den
för snart igen. Hon visste själv, att. hennes
omdömesförmåga för ögonblicket var försvagad, men hon hade
icke kraft att rycka upp sig.
Smith kom med champagnen. Han väsnades så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
