Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Brevet.
Juliane stod med Luise vid handen i den tidiga
morgonstunden på Prinsessegade.
Hon hade ingen klar föreställning. om hur det hade
gått till att hon kommit dit. Slutet av festen stod för
henne som i en dröm och hon mindes icke varken vad
hon hade sagt eller gjort. Att hon hade varit berusad,
det visste hon, och hon tyckte, att hennes liv var
uslare än någonsin förr.
Hon mindes, att Smith hade stoppat en
femdalerssedel i handen på henne. Så hade hon gråtit och tiggt
och bedt för sig. Sedan hade hon blivit lugn.
Hon hade visst sovit. När hon vaknade, var hon
så uppfylld av leda och vämjelse och så blytung i
huvudet och kroppen, att hon bad, att hon skulle få dö
med detsamma.
Men hon hade stigit upp och hade ruskat Luise
vaken. Det var någon, som hade släppt ut henne genom
porten, det var väl portvakten. Majoren eller Smith
kunde det icke varit, ty de lågo och snarkade däruppe.
Ja... det var portvakten... hon mindes nu, att han
sade ett glåpord efter henne.
Då hade hon stannat och gråtit, hon hade kastat
Smiths femdalerssedel på gatan och börjat springa med
Luise, som bara grät. Om en stund hade hon börjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/5/0100.html
