Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänka på, att det var vanvett att kasta bort pengarna.
Hon ägde ju inte en skilling. Hon rusade tillbaka och
letade efter sedeln, men hon fann den icke. Hon bad
ödmjukt till Gud, att hon skulle hitta den, men den var
och förblev borta.
Steg för steg hade de sedan gått till Prinsessegade.
Än sprang Luise snyftande bredvid henne, än kastade
hon sig ned på gatan och stortjöt. Ibland slog och
bannade Juliane henne, ibland tog hon upp henne på
armen och bar henne ett stycke och kysste och klappade
henne under strömmande tårar.
Nu stod hon således här och visste icke, vad hon
skulle göra. Hon kunde lika gärna gå någon
annanstans, tyckte hon, lika så gärna direkt till fattighuset,
Hon hade inga pengar. I morgon skulle värden vräka
henne och han tog väl mangeln för den obetalda
hyran. Han hade varit där och varnat henne och hon
hade svarat honom ohövligt.
Hon såg nedåt den mörka, tomma gatan, De tre
lyktorna, som funnos, voro för länge sedan släckta.
Nu hörde hon väktaren nere på Amagerbro sjunga:
O, Jesu morgonstjärna,
vår kung i ditt beskydd
befalle vi så gärna,
bliv du hans sol och skydd!
Vår klocka har slagit fem.
Kom milda sol
från nådens pol,
lys upp vårt hus och hem!
Gud vår herre lov vi bära
honom ske lov, pris och ära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
