Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juliane tog tämligen kort emot alltsammans.
Efter de nu kommo med kläder, så drog hon mangeln,
som hon hade gjort i forna dagar. Hon sade icke stort
mera än förut och lät folket säga vänliga saker liksom
de förut fingo säga elaka. Hon svarade icke på
direkta frågor, och lät Luise proppa i sig alla sötsaker,
de gåvo henne. Hon visste av erfarenhet, att det icke
var något att frukta från det hållet.
Men när jungfru Zachariesen infann sig vid
mörkrets inbrott, stannade mangeln ögonblickligen.
Skolmästarinnan infann sig i samma mundering som
sist, den gröna parasollen inberäknad, fastän snön föll
i stora flingor. Hon trädde med ett sött leende och
framsträckta händer in genom dörren, men retirerade
ögonblickligen, när hon fick se Julianes ansikte.
»Kära madam Rasmussen... jag kommer för att
höra hur det är med den lilla kära Luise...»
Luises moder stod med händerna i sidorna. Hon
spottade mycket bestämt bortåt det håll, där
skolmamsellen stod.
»Ut», sade hon. »Hur vägar hon sätta sina fötter
i mitt rum... en sådan där...»
Jungfru Zachariesen var redan uppe på gatan, lika
grön i ansiktet som parasollen. Hon kunde icke i
hastigheten finna ett tillräckligt kraftigt skällsord och
övervägde därför, om det icke vore klokast att
försvinna i tysthet.
Men Juliane följde henne i hälarna upp på gatan
för att giva henne ännu en salva, som inte skulle stå
tillbaka för de två, hon själv förut hade fått.
»Vill hon se till, att hon pallrar sig iväg till sitt
usla institut», skrek hon. »Ett sådant gammalt kräk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
