Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Majoren hörde inte. Han såg på henne, och hans
ögon fylldes av tårar.
»Vet du av, ätt Steffen Smith är död?»
Hon satte förskräckt ifrån sig korgen på gatan.
»Är herr Smith död!»
»Ja, Steffen Smith är död, sade majoren. »Min
bästa vän är borta. En usel död, Juliane, han dog för
egen hand.»
Hon tog upp korgen och började gå igen.
»Är det en usel död, Juliane?» sade majoren. »De
säga så alla, och därför gör jag det också. Men jag
vet inte... När man inte har mer att leva för, så får
man dö, tycker du inte det, Juliane? Vad har jag att
leva för? Alltsedan min älskade Maria gick till Gud,
är mitt liv ett enda långt elände. Jag går bland er med
glädjens mask, men mitt hjärta förblöder. Jag gör det
en vacker dag. Juliane, detsamma som Smith gjorde.
Minns du pistolen, som hängde hemma bredvid min
gitarr, jag visade dig den den där glada natten? Titta
här, Juliane!»
Han drog fram ur djupet av fickan ett litet paket.
Det var en pistolkula.
»Jag köpte den i förrgår hos järnhandlaren», sade
han. »Se på den, Juliane. Den skall en gång vålla
min död.»
» Varför gjorde herr Smith det?» frågade hon.
»Han hade begått stora bedrägerier. Det kom i
dagen att han ökat sin stora förmögenhet genom svek
och fula manipulationer. Det är hemskt att tänka på
det, Juliane. Jag höll av honom som en bror.»
Juliane skyndade på stegen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
