Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allesammans ropade bravo, och hökarmadammen
blev grön i ansiktet.
»Jaså, det har du råd till, svåger», sade hon.
»Jag har råd till mer än det», svarade Jensen
övermodigt och reste sig upp.
Han sprang ut och kom tillbaka med en bål, med
en kanna varmt vatten i.
»Är det inte för mycket vatten, Jensen?» sade
kopparslagaren.
»Vänta bara, Weiner», sade Jensen.
Så hällde han i en halv kanna rom och ett pund
socker, rörde om och satte slutligen till saften av fyra
pressade citroner. De avsköljda glasen sattes fram,
Juliane hämtade en stor slev, och så började värden hälla
i glasen.
»Den duger», sade Weiner. »Drick nu, flickor.
Punschen gör er lätt om hjärtat, och. mjukar upp benen. »
Hans dotter följde uppmaningen, men Luise drack
inte så mycket. Förgäves sökte Cetti och Kristian var
och en från sin sida att truga henne. Men hon brydde
sig icke om punsch, sade hon.
Bättre gick punschen i de övriga gästerna.
Kopparslagaren och skalden höllo ständigt fram sina glas
för att få dem påfyllda på nytt. Till och med den sobre
värden tömde det ena glaset efter det andra i västen.
Han var också den förste, som punschen gjorde
talträngd, så att han reste sig och höjde sitt glas till herr
Frydendahls ära, han som i dag hade hedrat hans hem.
Därpå sjöngo alla:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
