Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luise svarade inte.
Hon kastade hatt och parasoll på bordet, satte sig i
soffan och såg på modern.
Det var riktigt som Hanne hade sagt, att hon såg
sur ut. Det var minsann länge sedan, hon hade hört
ett vänligt ord ifrån henne. Hon behandlade henne,
som om hon ännu var ett litet barn. Hon var bara
en gammal dum kvinna. Själv var hon minsann
mycket klokare. Gumman skulle bara veta...
Hon var minsann också klokare än Hanne, även om
hon spelade annorlunda. Hon hade nog reda på både
det ena och det andra.
»Mor», sade hon, »jag vill aldrig bli fattig.»
»Det fattas bara, att du skulle klaga, som har det
så bra hemma», sade Juliane och fortsatte sin stickning
med en upprörd min. »Och så har du fått lön.»
Luise for plötsligt upp ur soffan, ställde sig
framför spegeln, lyfte på kjolarna och såg på sina ben i de
vita strumporna och svarta skorna, fästa med ett band
i kors Över vristen.
»Vad tar du dig till, flicka?» sade Juliane. Fy
skäms... vill du ögonblickligen dra ned kjolarna. Du
kunde väl åtminstone vara anständig hemma. Tänk om
det komme någon.»
Luise höll fortfarande upp kjolen. Hon såg ännu
en stund på sina ben, intog olika ställningar och
började sedan skratta.
»Vad skrattar du åt?» röt Juliane. »Rappa dig ut i
köket. Där står disken.»
Luise släppte kjolen, slätade ut den, såg sig i
spegeln och satte sig igen i soffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
