Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinna som inte höll sig för god att vara kär i en
vacker karl, fast hon var drottning och han bara var artist.»
Han nickade åt Luise, fyllde hennes glas och sitt
och skålade med henne. En stund därefter reste han
sig från bordet och gästerna beredde sig att gå. De
visste att det inte skulle bli roligt när han var i det
humöret och han trugade dem ej att stanna.
»Stanna litet», sade han till Hanne. »Ja, din
väninna kan gärna stanna med.»
Så satte de sig kring en ny butelj som bars in,
men som Berling inte ens drog upp.
»Du har inte varit snäll i kväll, Carl», sade Hanne.
»Jag riktigt skäms för dig.»
»Hanne», sade han. »Vad är det du har ihop med
greve Schulenborg?»
Hanne rodnade, men knyckte på huvudet.
»Vad rör det dig?» sade hon. »Jag rår väl inte
för att folk tittar på mig, när du är i Paris.»
»Gör dig inte till», sade Berling. »De titta
minsann också på dig, när jag är hemma. Inbilla dig bara
inte att jag är svartsjuk... Och hör nu på vad jag
säger dig! Gör med greven vad du vill. Jag vill bara
be dig att du lagar så, att jag kan få träffa honom
hemma hos dig någon gång.»
»Jesses, vill du mörda honom, Carl?» sade Hanne
i förtjust förskräckelse.
»Ånej», sade Berling skrattande.
Han såg på Luise och skrattade ännu mer så att
han narrade henne med sig.
I början hade han tyckt att hennes runda blå ögon
voro fula, men när hon skrattade, tindrade de så
muntert. Och en sådan mun hon hade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
